En 8 timmars söndag och en slapp måndag

Finns inte så mycket att säga om söndagen. Vi vaknade kring 16 och såg på tv-serier och dylikt. Ett par timmar senare följde vi Cynthia till tågstationen och dallade tillbaka genom stan. Konstaterade att bion inte hade någon bra film att se på, köpte chips och gick hem för att se på mera tv-serier. Kring midnatt somnade vi.

Måndagen spenderades ganska långt i centrum. Erk menade att han hade skola och for iväg med cykeln sin kring 8-tiden. Vi tog en buss på högt och sökte upp honom för att äta lunch kring 12-tiden. En nederländsk lunch är ungefär lika bastant som ett finskt morgonmål. Tomatsoppa, kaffe och lite bröd. Passade i och för sig oss helt bra eftersom vi precis stigit upp.

Nästa punkt på programmet var den obligatoriska turistattraktionen. Vi klättrade alltså upp i the Church Tower of Failnessdom. Historien förtäljer om en hävd belägring, som firades med stora bål runt staden. Något lokalt geni tyckte att man skulle tända ett bål även uppe i kyrktornet, som var gjort i trä, och nästan hela rasket brann ner. Återbyggnaden skulle åstadkomma det högsta kyrktornet i Nederländerna. En delegation skickades till det högsta dåvarande för att mäta höjden med ett rep. Sagt och gjort och de adderade ett par meter till den uppmätta höjden. Vad de glömde ta i beaktande vad dock att tornet de mätte var något högre än platformen de stod på, så på grund av lite bristande ingenjörskonst lyckades de bygga det nästhögsta kyrktornet i Nederländerna. Vi klättrade upp dit ändå. Halvvägs upp fanns kommandokonsolen från USS Enterprise och turistguiden Jeanine-Luc Picard. Där fanns även en klockringningssimulator. Erk testade den och blev så överdriver ivrig att man hörde hur saker slog i väggarna ett par våningar upp och guiden fick be honom sluta. "Den ska ringa om man drar tillräckligt hårt i snöret" sade Erk. Utsikten från toppen av tornet var helt ok. Man ser ganska långt eftersom det inte finns ens en antydan till uppförsbacke någonstans i det här landet. Platt.

Resten av dagen yrade vi omrking i centrum och kollade in butiker. Här är mer eller mindre lika dyrt som hemma. En del grejer lite billigare och vice versa.

På kvällen pedade vi igen in till stan för att ta ett par öl med Erks studiepolare Sandra och Solveig. Talade om ditt och datt med dem och pedade hem igen enligt lokalsinnesorienteringsmetoden, eller "i handens riktning ungefär" som den också heter. Det finns många radhus i förorten. Kom dock tillbaka nästan förvånansvärt smidigt.