It's always left!

En hel del att gå igenom igen, så hållin i hattarna. Orkar inte gå in på detaljer gällande jullovet. Ganska standard rakt igenom.

Kom hela vägen tillbaka till Cranfield utan problem efter jul. Man kan lugnt säga att man var skeptisk efter ruljansen före jul. Var lätt nojig mellan Milton Keynes och Cranfield dock. Tog en taxi, som kördes av en indier, som aldrig hört om vinterdäck och frös så han skakade i -5, iförd dunrock.

De därpå följande två veckorna togs upp av en av de bättre kurserna så här långt. Management med en halvliten, skallig britt som vagt liknade och betedde sig som John Cleese. Definitivt den roligaste kursen. Komplett med ett utförande av Nigerias nationalsång, ett av O Sole Mio, samt luftgitarrsolon av föreläsarna till We Will Rock You då sista föreläsningen tog slut.

Kollade läget i Oxford andra veckoslutet efter nyår - 13-14.1 . I vissa delar av stan är det som att åka tillbaka till viktorianska England, om det inte vore för en bil här och en cykel där. Tog en sväng till Christ Church och såg matsalen de använt i Harry Potter. Den är mindre än den ser ut att vara och de där flygande ljusen är humbug.
Hittade även tre svenskor och den minsta, mest feminina fransmannen genom historien någonsin. Skulle agera wingman för en av spanjorerna och fixade biffen ganska långt, men det gick inte riktigt helt enligt planerna eftersom han var för mesig.

Det därpå följande veckoslutet - 19-21.1 - spenderades i Nottingham. Storbritanniens mest våldsamma stad har jag hört. Det var en hel del lugnare än Prisses kön under en sommarfullmåne dock. Inte ens ett "oi!" fick man. Deprimerande ställe, så det är helt förståeligt att folk är bittra på livet. En del betalade också för vandrarhemmet även om de inte sov en enda natt där. HIMYMs5e4-less. Så kan det gå ibland. Diggar du milkshakes så ta dig till Cookie Shake på Parliament Street, om jag inte missminner mig. De gör milkshakes/smoothies av typ vilken ingrediens som helst.


Senaste veckoslut - 29-31.1 - var det åter London som kallade. Hoppade 5 pers (4+1) in i Sabinas Fiat och kryssade ner. Sabina bodde hemma hos morsan sin med sin kompis, Myf, - eller Milf, som Javi trodde att hon hette - från Oz. Vandrarhemmet var lite speciellt. Sov i ett rum för 9 pers där alla sängar var trippelhögsängar. Tommy sov i ett annat rum, men resten av oss fick varsin top bunk. Kröp i det skedet fram att Nacho är lätt höjdrädd. Det känns fel. Killen är luftfartsingenjör och rädd för höjder. Det är lite som att vara konstvetare och färgblind. Klockan var redan en hel del vid det här laget, så vi tog oss ut på stan. Slutade med att vi tog oss till en Pub någonstans en god bit väster om Hyde Park. Var inte något genidrag direkt. Stället stängde efter en timme och vi hittade inga bra ställen i kvarteren. Såg dock BBC studion Top Gear jobbar från, samt övergångsstället där Clarkson blev svängd sittandes i världens minsta bil. Intresseklubben bör anteckna.

Lördagen gick åt till National History Museum - 'scuse me, ma'am, but where do you keep the huge, scaly, fuck-off monsters? Frågade vi då vi sökte dinosaurierna. Såg bara sauropoden i aulan dock. Kön in till utställningen skrämde oss mer än dinosaurierna - och Camden Town. Är du hippie, eller dylikt dito, och besöker London ska du åka till Camden. Lördag kväll offrades till Ministry of Sound...igen. For sent...igen. Pro tip: lek inte med glowsticks i taxin. De går sönder och luktar as. Om du ändå leker med glowsticks i taxin, de går sönder och luktar as; öppna fönstren och berätta högt och ljudligt att du lade av en stinkare med hang time.

MoS kändes inte längre som en lysande idé på söndagen, då vi måste checka ut klockan 10. Detta efter att ha kommit tillbaka 3 timmar tidigare. Kombinationen gratis morgonmål och £10 pant för nyckelkorten, som endast återfås om man checkar ut i tid, funkar dock. Tog oss till Sabinas och hade typ den första skapliga dagen efter dagen morgonen på hela utbytesåret. Humorn på "topp" och sprudlande energi...som sig bör. Roligaste, skämtmässigt, dagen på länge.