TV-tisdag och en busstur åt fel håll

Man har vissa förpliktelser i egenskap av nörd. En av dem är att kolla på ungefär 5 tv-serier varje tisdag morgon. Det gjorde vi idag också.

Vi vaknade ganska sent på grund av gårdagens eskapader, så vi kom ut från rummet först 4, 5-tiden - igen. Matrester och sedan via butiken efter småsaker att nomma på i tåget och i terminalen. När det väl var undanstökat tog jag och sheiken bussen för 1€ in till tshitty för att köpa tågbiljetter färdigt.

Ett biljettköp och en kaffe senare hoppade vi på bussen tillbaka, trodde vi. Det visade sig att; även om bussen hade samma nummer som den vi kom med, så åkte den åt helt fel håll. Ungefär 45 minuter åt fel håll. Ungefär 45 minuter, genom förorterna, förbi ett flygfält och tvärs genom ett industriområde åt fel håll. På ändhållplatsen blev det sedan att kommunicera åt chauffören, som inte kunde ett ord engelska, att vi inte ville sitta på en mörk hållplats 15 kilometer utanför stan, utan vi ville åt helt andra hållet. Meddelandet gick tydligen fram, för vi fick åka tillbaka utan att betala något extra. Halvvägs tillbaka lade vi märke till att en kille som steg på betalade 3€ för en biljett till centrum. Vi åkte antagligen 3 gånger så långt som honom, för en tredjedel av vad han betalade, hähä. Slutligen kom vi fram, efter en "liten" en och en halv timmes irrfärd någonstans söder om Groningen. Vi lärde oss dock att buss 52 från Centralstation i centrum går till Groningens flygfält, så det så.

Om ungefär två timmar kommer en taxi för att köra oss till tågstationen och därifrån tas tåget till Shiphol som bidrar med flyget till Zürich varifrån vi flyger till Montreal. Det är planen i alla fall. Kanske likaså bra att man har svängt på dygnet redan.

En 8 timmars söndag och en slapp måndag

Finns inte så mycket att säga om söndagen. Vi vaknade kring 16 och såg på tv-serier och dylikt. Ett par timmar senare följde vi Cynthia till tågstationen och dallade tillbaka genom stan. Konstaterade att bion inte hade någon bra film att se på, köpte chips och gick hem för att se på mera tv-serier. Kring midnatt somnade vi.

Måndagen spenderades ganska långt i centrum. Erk menade att han hade skola och for iväg med cykeln sin kring 8-tiden. Vi tog en buss på högt och sökte upp honom för att äta lunch kring 12-tiden. En nederländsk lunch är ungefär lika bastant som ett finskt morgonmål. Tomatsoppa, kaffe och lite bröd. Passade i och för sig oss helt bra eftersom vi precis stigit upp.

Nästa punkt på programmet var den obligatoriska turistattraktionen. Vi klättrade alltså upp i the Church Tower of Failnessdom. Historien förtäljer om en hävd belägring, som firades med stora bål runt staden. Något lokalt geni tyckte att man skulle tända ett bål även uppe i kyrktornet, som var gjort i trä, och nästan hela rasket brann ner. Återbyggnaden skulle åstadkomma det högsta kyrktornet i Nederländerna. En delegation skickades till det högsta dåvarande för att mäta höjden med ett rep. Sagt och gjort och de adderade ett par meter till den uppmätta höjden. Vad de glömde ta i beaktande vad dock att tornet de mätte var något högre än platformen de stod på, så på grund av lite bristande ingenjörskonst lyckades de bygga det nästhögsta kyrktornet i Nederländerna. Vi klättrade upp dit ändå. Halvvägs upp fanns kommandokonsolen från USS Enterprise och turistguiden Jeanine-Luc Picard. Där fanns även en klockringningssimulator. Erk testade den och blev så överdriver ivrig att man hörde hur saker slog i väggarna ett par våningar upp och guiden fick be honom sluta. "Den ska ringa om man drar tillräckligt hårt i snöret" sade Erk. Utsikten från toppen av tornet var helt ok. Man ser ganska långt eftersom det inte finns ens en antydan till uppförsbacke någonstans i det här landet. Platt.

Resten av dagen yrade vi omrking i centrum och kollade in butiker. Här är mer eller mindre lika dyrt som hemma. En del grejer lite billigare och vice versa.

På kvällen pedade vi igen in till stan för att ta ett par öl med Erks studiepolare Sandra och Solveig. Talade om ditt och datt med dem och pedade hem igen enligt lokalsinnesorienteringsmetoden, eller "i handens riktning ungefär" som den också heter. Det finns många radhus i förorten. Kom dock tillbaka nästan förvånansvärt smidigt.

Cyklat sönder en Flamingo 22

Jo så igår efter att vi kommit hit till Ekis hus i Groningen kring 7 på kvällen så blev det först födas av. Sedan kom en av hans hyresvärdar hem och bänkade sig i köket med oss. En tysk, David, dök också upp i något skede och så var det hemmafest mitt i allt.

Kring 2, eller egentligen 3, på morgonen for vi in till stan. Eftersom det naturligtvis går snabbare att cykla så gjorde vi det. Erk på sin skapliga cykel med Cynthia på pakethållaren, medan jag och Denna måste ty oss till en gammal skranglig Flamingo. Om den cykeln har mer än en säsong kvar i livet är jag överraskad. Hjulen är lätt sneda, ramen känns böjlig och styret är dessutom lite vint. Den tog oss nog örhållandevis bra in till centrum, men på tillbakavägen sprack pakethållaren i två bitar. Fina pipor där. Tur så är det inte just någon trafik klockan 7 på morgonen.

Dryga 500 meter från Erks tyckte vi att vi hade utmanat ödet tillräckligt genom att ha 3 pers på en cykel, så vi gick. Detta ledde dock till att det fanns utrymme för yrsel. På ett ställe längs den sista vägen finns en park med något slags plåtbollar. Bollarna går att rulla på och eftersom det rör sig om metall med lite stenkross i bottnet för viktens skull, så låter de ungefär som koskällor när man skuffar på dem. Bollarna skuffades. Klockan är fortfarande 7 på morgonen. Folk bor runt den där parken. Hehehe.

Tack vare den sena hemkomsten och sommartiden så sov vi till 4 på eftermiddagen. Söndagens programproblem kanske fixar sig själv

Super Neon Full Knight Armour of God...Chrome

Så gårdagens plan var att kolla på Den Haag. Det gick inte helt som planerat. Vi kom dit utan större problem och hittade fram till vandrarhemmet vi tänkt övernatta på, men där var det lite stopp. Verkar som om alla bönder och diverse tar sig in till städerna på veckosluten, så vi hittade inget ledigt. Ingenting. Någonstans. Alls. Överhuvudtaget. Nåja, vi dumpade väskorna i ett hyrbart kassaskåp på tågstationen och gjorde en random walk genom centrum. Valde alltså turvist ny riktning i korsningarna. Målet var att hitta internationella domstolen, men vi hittade bara ett par gamla kyrkor och hus som var sevärda av någon orsak. Riddarsalen såg helt tuff ut - från utsidan. Amerikanska ambassaden var omringad av poliser och såg ut som ett gammalt fängelse. Paranoida jänkar där.

Eftersom vi inte fick husrum i Den Haag tog vi tåget till Utrecht och våldsgästade Cynthia. Vi kom fram ganska sent så resten av dagen gick ganska långt ut på att handla mat, laga mat, tala skit, kolla på kvarterskrogen som var uthyrd för en privat fest och sedan somna. Hörde i ett skede på en webbradio som hade någon grej där de upprepade "Super Neon Full Knight Armour of God Chrome". Fattade inte grejen, men det låter i alla fall häftigt. Cynthia bjöd nästa morgon på vad hon påstod vara ett traditionellt nederländskt morgonmål. Uppenbarligen består det av juice, rostbröd med jordnötssmör och/eller chokladströssel. När folk här är tokiga i friterat och fet mat i allmänhet är det lite svårt att förstå varför ingen är fet. Säkert cyklandet och stressen från att undra över ifall man kommer att möta en flodvåg bakom nästa hörn. Kollade in Utrecht centrum och tog en kaffe brevid en av kanalerna och sedan via torgmarknaden till Groningen.

När vi kom till Groningen tyckte Erk att vi skulle gå till honom för "det tar bara 15-20 minuter". Det visade sig att han överdrev något. Vi gick i 40 minuter. Påminn mig om att han inte är att lita på vad gäller distansbedömning och lokalsinnesrelaterade saker. Han följer i och för sig inte regelboken annars heller. Vin köps, då experthjälp saknas, enligt tuffaste namn och/eller snyggast etikett. Erk skippade "Drakenhof!!" till fördel för "I Bergets Skugga". Etiketten var inte ens halvfin.

Undrar vad som ska göras imorgon. Precis ALLT lär vara stängt på söndagar. Kanske något uppenbarar sig.

Bankkortet uppätet, nästan 3 veckors resande kvar

Amsterdam är nog en liten dekadenshåla. Hann inte vara ett fullt dygn i stan så var mitt electronkort borta. Skulle lyfta pengar, satte in kortet, maskinen sade "munch" och påstod sig sedan vara ur bruk. Ringde till banken som sköter maskinen, men de kunde inte göra något åt saken. 10 minuter senare - jo, vi stod där och hängde tills det hela klarat upp sig så gott det nu gick - var maskinjäveln enligt egen utsago helt i skick igen. Inte så mycket senare kom samma minigangster som tidigare stått före oss i kön och knappade något på automaten. Såg inte om han satt in sitt eget kort först, men kände ändå för att prompt spärra kortet. Kanske 15 minuter och ett otal svordomar senare var det klart att Erk kommer att vara min och Dennas Sugar Daddy resten av hollandsvistelsen. Kontanter för trippen till Nordamerika finns och kortet skulle hur som helst inte ha fungerat så bra där.

Nästan hela resten av dagen hängde vi på Nemo, som är ungefär som Heureka. Det vill säga för småbarn och teknologer. Vi skulle egentligen bara kolla på stället, men det slutade med att vi var där tills det stängde kring 5. Blev alltså inte så mycket kollas på stan här. Hängde efter det en stund på vandrarhemmet och kastade i oss lite mat. Sedan var det en Aussie bar på andra sidan stan med Erks bekanta - Fanni, Daima(?) och en lett som liknade Mickus men jag missade namnet på - från Esnow(?) och därifrån vidare till en nattklubb, Escape, som gällde. Om det är standard för en nederländsk klubb så har de bättre musik i det här landet. Stannade där tills det stängde, vilket var ganska tidigt egentligen. Inte alls som hemma i Åbo. Svagt Holland :P

Ja, jo, Eki var så i esset med Nemo att han förlade sin kamera och blev av med den. Lyckat Leffe. Tåget mot Haag småningom. Kanske bor hos Cynthis släktingar i Scheveningen inatt.

Amsterdam är snett och vrickat

Flög på onsdagen från Heathrow T5 österut till Schiphol och Amsterdam. T5 är ganska stort ställe. Där saknas dock gratis wi-fi, vilket är sämre än till och med H:fors-Vanda. Skäms. Bästa kaffet sen Finland fick jag på flyget. Bra BA

Hittade både Denna och Eki utan problem och dessutom ett vandrarhem utan problem endast 500m från tågstationen. På den korta sträckan hann man konstatera att alla hus lutar och är sneda. Rätt åt er för att ni försöker bygga på ett tiotal meter lera. Gamla stan känns mer som om den är från industriella revolutionen än andra gamla stadskärnor hittills. Kollade på Red Light District. Där var trångt om saligheten på sina ställen. Testade på ett par pubbar och tog oss tillbaka till vandrarhemmet. Ska ut och hänga med nåt sjack Eki känner här ikväll.

Imorgon Den Haag

If you're sat at Piccadilly Circus for 10 minutes you will see someone you know

Lär det sägas. Jag testade idag. Det funkade inte. I och för sig satt jag på en Starbucks en liten bit upp på Regent Street om jag minns rätt. Räknas det att jag fick ett sms medan jag satt där?

Jo, så det går att se det mesta i London på en dag. Steg upp lite före 9 och åt morgonmål, sedan dess har jag varit på löpande fot. Mer eller mindre. Från 'Bestplace' på Edgware Road, via Paddington Station, genom Hyde Park, längsmed the Serpentine och ner till Buckinham Palace. Klockan var bara 1030 då ännu, så jag skippade Changing of the Guard. Därifrån upp till Piccadilly Circus och efter det på ovannämnda kaffepaus. Blev antastad av spargrisfolket på vägen, så inte ens här går man säker. Harry meddelar att han är på Liverpool Street typ 12 och bestämmer träff vid Tower Hill Station. Passar på att ta en sväng via the Mall, Admiralty Arch och Trafalgar Square på vägen ner till Embankment Station och tunnelbanan österut till Tower Hill. Spenderar ett par timmar i Tower of London, som var större än jag trodde efter att ha blivit något cynisk pga ”Stonehengefiaskot”, och dallar sedan över Tower Bridge och passar på att kolla på utställningen när man nu en gång är där. Därefter spatserar vi tillbaka västerut längs södra sidan av Themsen. Planen var att kolla på Globe Theatre och Millennium Bridge. Hittar något överraskande en kopia av Sir Francis Drakes skepp the Golden Hinde i en docka inklämd mellan två kontorsbyggnader. Nyttan med att gå mellan olika ställen blir i och med det uppenbar för Harry. Inträdet till Globe Theatre visar sig vara ens själ för tid och evinnerlighet, eller typ £10, så det fick vara den här gången. Millennium Bridge var blank och metallisk, men gungade inte lika mycket som jag hade förväntat mig. En liten lätt vågrörelse kände man dock av när folk passerade en mitt på bron. Vidare västerut fanns bl.a. London Eye, som jag inte kunde åka eftersom de också ville ha min själ och dessutom en slickepinne, och dessutom Big Ben och the House of Parliament, som lär hålla på att frätas sönder tack vare sura regn och avgaser. Bra där. Tog oss tillbaka mot Trafalgar Square längs White Hall Lane. Konstarerade att Gordon Brown var hemma och måste känna sig purken, för Downing Street var totalt blockerad av vakter och diverse hinder. Harry menar att han är helt slut och tar tunnelbanan tillbaka till Liverpool Street då vi kommer fram till Trafalgar. Fortsätter själv ungefär norrut, lite lätt sicksackande mot Oxford Street. Tänkte att det kanske skulle ha funnits något intressant att inhandla på denna några kilometer långa butiksgata. Ett par kalsonger hittade jag. Ett riktigt otroligt fynd må jag säga. De heter typ solsken så de måste väl vara bra. Intresseklubben lyssnar säkert. Lyckas ännu se Marble Arch, då den i förhållande till min ritkning ligger i slutet av Oxford Street.

Väl tillbaka på vandrarhemmet och det känns som om jag har sett hela London på ungefär 11 timmar. Missade Speaker's Corner, men något ska jag väl ha kvar att se då jag kommer tillbaka för att göra båtfärden uppför Themsen som jag tyckte att skulle vara en bra idé.

[Snappy Response] : Your Mother!

Var ganska nöjd med mig själv när jag lyckades styra diskussionen vid middagsbordet i en sån riktning att jag kunde kasta det där åt Sophies och Harrys morsa, hehheh. Inte direkt mitt fel att hon låter precis som sin morsa emellanåt. Futurama är vana saker

Nu har jag lyckats uppleva skapligt brittiskt väder också. Det regnade såpass hårt och sidllänges att det tog sjukt i kinderna och blåste såpass skapligt att hamnen i Felixstowe måste ta ledigt eftersom containerstaplar välte, kranarna hade problem och färjorna rullade för mycket för att man skulle ha kunnat lasta i vilket fall som helst. Operation Stack is in effect. I.e. rada upp lastbilarna längsmed motorvägsrenen. Det är precis som om de inte skulle tycka om smidigt trafikflöde i det här landet.

Landguard Fort – eller Fort of Anger som det heter de dagar det känner sig aningen hårdare – var stängt. Utsidan såg jätte fortig ut nog. Åkte till Ipswich och kollade på centrum där istället. Huset som agenterna höll Morpheus i – Wellis Building, tror jag – finns i Ipswich.Åkte sedan till London och tog in på ett hostel nära Paddington Station, som har tågförbindelser till Heathrow. Måste komma ihåg stället. Har en trevlig bar i bottenvåningen och ligger ganska bra beläget i förhållande till centrum. Dessutom är det ganska billigt. Kanske man borde umgås lite med sjacket man delar rum med. De föreslog öl igår. Orkade inte.

Next up; turistställen i London.

An optimist is a boat that's half full

Morsdag i England går till ungefär som hemma. Presenter, mat och umgänge. Engelsk brunch komplett med korv, bacon och bönor. Helt ok som lunch dock. Yorkshire pudding och något slags pannkaksgrejer till förrätt vid "dinner" och sen kyckling, bacon, filling...grejs och potatis till huvudrätt. Kan inte påstå att man inte skulle ha fått mat.

Gick runt på stan och kollade på diverse grejer som var intressanta av olika orsaker. Stranden, Sealand, ett flygplan av plantor, Bent Hill Closed Follow Diversion, stans centrum osv. Finns ännu the Fort of Anger (Angerford Fort eller något liknande hette det väl egentligen) att storma.

Utöver det har det varit en ganska lugn dag. Diskuterat diverse ditt och datt. De dåliga skämten har varit legio. Grejen om optimistjollen var antagligen den bästa och mest rumsrena.

Blir antagligen en dag här ännu och sedan mot London en dag.

I just wanted to be loved

Ganska intressant dag på sitt sätt idag. Har inte gjort så mycket egentligen, men i alla fall.

Sov ganska länge och drog iväg mot centrum till kring 12. Harrys hyresvärdinna är förresten från Karibien. Mucka med henne och du blir offer för en voododocka och en gummikyckling med svänghjul. Mötte upp med Northern Joe (No' Joe) inne i stan och for iväg på jakt efter ett par trädgårdshandskar och ett morsdagskort. De firar morsdag nu på söndag här. Fick på samma gång se kärncentrum. Efter det stormade vi slottet, eller skulle göra det men det hela kom av sig lite eftersom hela insidan är full med utställningar och Harry dessutom känner en av guiderna på stället. Lurigt sjack där förresten som tycker att man ska kolla om slantar med högre valör, som följdaktligen är tyngre, faller snabbare ner i önskebrunnen deras. Maten inmundigades på en restaurang/pub som visade sig vara en ombyggd teater. Kunde ha satt maten i vrångstrupen ifall man inte hade lagt märke till dockorna på den gamla läktaren i tid.

Dagen avslutades med Playstation 2 liras hemma hos No' Joe. När vi väl var klara hade vi kommit igenom Time Splitters 3 i co-op. Tog kanske 7 timmar, men det var nog värt det. Inläggstiteln är vad som spontant röstades till bästa one linern av döende robot någonsin genom historien.

Har egentligen varit som vilken dag som helst där hemma, men långt borta och med annat sjack.

Imorgon Felixstowe

Kaffet här är horribelt

Nåjåh, då var man alltså i Colchester. Är inkvarterad i ett rum som det tydligen bott en pakistanier i tidigare, men han lär vara påväg hemhem. En påse träkol och en låda "Herbal Hukka" har han lämnat efter sig. Ingen aning om vad det är, men det låter skumt.

Körde alltså från Keynsham, via Reading upp hit till Colchester idag. Tog typ 5 timmar, så nu kan man stryka "pisspaus på engelsk motorväg" från listan över saker att göra. Sedan jag kom hit har det mest varit frågan om att chilla i baren efter det att solen gick ner i alla fall. Här är nästan sommartemperaturer och jag som packade för vintrigare väder. Har säkert träffat precis alla människor Harry känner här i stan. I det skede som de började diskutera hur den nya regeluppsättningen i Dungeons and Dragons har förstört lien som vapen kände jag mig som hemma. Kvällen slutade på en annan bar där säkert alla latinamerikanska studerande hade samlats för att ha något slags tillställning som verkade gå ut på att äta chips och dansa sliskigt till spansk purkka pop. Underhållande att beskåda en stund, men kanske inte så lockande att delta. Jag tror att nordbor har färre leder kring höfterna än folk söderifrån, men det är smällar man får ta när man spelar CoH - det är ett datorspel, mamma - som en gud.

Intressanta fakta: tydligen har folk här inte hört om skapliga osthyvlar och deras kaffe smakar råttgift eftersom ingen dricker det och det följdaktligen är billigare att köra med pulverkaffe. Jag och Harrys finska flickvän är överens om att allt inte är helt logiskt här.

Imorgon ska vi storma ett slott och kanske spela badminton.

19.03.09

Gårdagens händelser i efterskott...

Det finns ingen vildmark i England. Så känns det i alla fall när man bilar genom landet. Finns säkert något obskyrt litet hörn som är mer eller mindre orört, men i övrigt känns hela stället som en park. Det är på sitt sätt lite störande.

Årsfestveckoslutet kombinerat med den tidiga starten på onsdag morgon kändes ännu. Fick höra att en grek i våningen under hade efterfest inatt. Golvet lär ska ha vibrerat av musiken, en ordningsvakt hade tittat in och skrikit som en galning och folk hade varit allmänt högljudda i korridoren. Själv sov jag som en stock i min sovsäck på den heltäckande mattan. Följaktligen kom vi iväg förhållandevis sent.

Avebury var vårt första mål. På vägen dit stannade vi vid Silbury Hill, som är en stor jordhög från långt före Kristus. Ingen vet varför den blivit hopskyfflad. I Avebury finns, likt Stonehenge, en ring med stenar. De är dock mindre än de i Stonehenge, men ringen har en MYCKET större diameter. Dessutom finns det en by i mitten. Stonehenge är ganska långt som på bilderna, men såg mindre ut i verkligheten. Det är ändå ganska imponerande att gänget förr i tiden klarade av hela projektet. Ingen vet dock säkert varför. White Horse är igen en barskrapad fläck som liknar en häst. En av många. Eftersom hela kullen är kalk är hästen ganska vit och syns på långt håll. Den är dessutom grymt stor. Tror inte någon vet varför de är gjorda heller. Eftersom det står något i stil med "Scheduled Attraction" på skyltar runt dem alla har vi bestämt här att det är ett stort förhistoriskt skämt. Gänget som byggt det hela hade för lite att göra, så de slog sina kloka huvuden ihop för att bygga de största, mest onödiga monumenten de kunde med den dagens teknik. Sedan slog de vad om vilka grejer som skulle bli attraktioner och när.

Just nu är vi i Keynsham, tror jag, och hälsar på Sophies mommo och kollar på Highlander. Hon talar någon nordengelsk dialekt, tror jag heter Sven och har en upphittad tropisk fågel som heter Joey och hälsar på folk genom att flyga rakt mot dem och svepa just över huvudet. Randomness.

Varför spelar en kille med något av en fransk brytning skotte och Sean Connery, som är skotte, en spanjor i Highlander förresten?

Imorgon Colchester och vad nu sen Harry tycker att vi ska göra.

Kyttar i Amsterdam

Typ kvart före 7 på morgonen lämnade jag Denna sökande hotspots på flygfältet i Hesa. Ungefär 5 timmar senare yrade man omkring på Heathrow. Såg det nya kontrolltornet och blev tagen för QPR fan av indiern i valutaväxlingsluckan pga halsduken. Påminn mig om att inte ha på den. Han tyckte dessutom att jag skulle åka ut till QPRs plan och provspela. "Haha" sade jag.

Bussen mot Reading gick från fel sida av gatan, från fel sida av terminalen och hade en chaufför som sluddrade lätt då han berättade om nödutgångar och hållplatser. Antog att det var dialekten och fortsatte stirra hårt i min bok. Folk kör på fel sida av vägen. Man blir väl åksjuk av mindre. Resan hit var i det stora hela ganska händelselös. Tråkig match.

Körde förbi en "Autistic Shop" påväg till "the Oracle". Fick aldrig reda på vad autistbutiken säljer. Den var lätt socialt missanpassad och hade stängt. Oraklet är ett shopping center. Inte en halvnaken kvinnogestalt som sniffat hallucinogena ångor i en grotta. Där finns butiker.

åt en pizza och såg på en film. Imorgon - egentligen idag - bär det av västerut mot Avebury, Stonehenge och White Horse.

alt-132
alt-134
alt-148
Det ska liksom med våld göras svårt.

Aufpuff

Joo, att snart blir det åka av.

Närmare bestämt om 7 timmar ska det mötas upp med Eliassons på KS. Borde gå igenom packningen en sista gång och kanske byta till en större väska. Har säkert glömt något. Återstår att se vad det kan vara. Säkert vänstersockan av det där tredje paret...

Onsdagen kommer högst antagligen att spenderas i Reading och möjligen i en bil påväg västerut. Ska spana in en tranceklubb från före Kristus och en vit häst där någonstans. Blir antagligen torsdagens program det. Fredagen kommer antagligen att gå åt till att ta sig upp mot Essex, eller var det nu var som Harry studerar. Sophie kör som tur är. Har blivit lovad fest på fredag kväll och badminton i något skede. Gissningsvis blir det spelase på lördag, eftersom det är morsdag där på söndag och de åker alltså båda två till Felixstowe, men dit är jag tydligen inbjuden nu. Måndagens och tisdagens program är lite löst planerat tills vidare. Kanske man skulle spana in London i något skede också. Fast lite lamt är det nog att göra det ensam. Återstår att se hur det blir med alla planer. Ingenting är direkt spikat. Blev ju inget av New York heller. Hanna hade inte råd. Tråkig match.

Intresseklubben tackar tills vidare för sig

Blogging på B

Tjaha, så var resedagboken påbörjad - 12 dagar i förväg. Fast ny på det här som man är måste man väl testa lite, så det inte visar sig olidligt senare.

Om du råkat förirra dig hit av någon anledning så kommer den här bloggen att förtälja historien om Sheik Eliassons och El Bockos månadslånga resa härs om tvärs genom västvärlden. Vi åker på onsdag om två veckor.

Hur hade jag tänkt ta mig fram i England? Harry har ju inget körkort. Har Air Canada ett kontor i Montreal och kommer Hanna att fixa biljetter åt oss till road trippen? Har vi någon bil förresten?