Lite som 300, men en misslyckad variant

Jo, att, men dåå... igår på lördagen gjorde vi en liten road trip ungefär västerut. Hade ju ändå hyrt bilen av en orsak. Snickrade ihop något slags picknickkorg med födoämnen. Ser man endast på viktfördelningen bestod korgen till största delen av Hannas lilla 1,36 kilogram lätta påse med mikromarshmallows. Resten var tydligen de mest kända bagelsen i stan, sallad, diverse grejer att bre på och standardpåläggen korv et ost. I princip hade vi med oss artificiella sötningsmedel och luft - innehållsförteckningen godkänd av resedagbokspanelen.

Eftersom städerna i Nordamerika ganska långt är uppbyggda som rutnät tyckte vi att en karta var onödig. Eller ok, vi hade med oss en grej med några huvudleder som finns i den "grova guiden till Montreal". Bra gick det. Körde över till fastlandet i södra änden av ön. Det lär ha finnas en bra utsikt när man kör över bron. Just var den grå. Inte så bra utsikt. Planen var därefter att ta färjan över floden Ottawa i Hudson till indianreservatet i Oka. Det gick inte så bra. Isarna har inte gått helt här ännu, så färjan är på hyllan tills vidare och hade vi försökt ta isvägen hade vi blivit lite småfuktiga. Blev en ex tempore kaffepaus i Hudsons mesta hippie-eko-feministbutik någonsin. Goda morotsmuffins hade de. Vi är fortfarande inte helt säkra på varför de fnissade åt oss när vi sade att vi ville över floden. Nåja, om något är oklart gällande sånt så skickar vi Denna och tala turistengelska.

Körde längsmed floden tills vi hittade en färja som gick längre upp i floden. Fanns ett ganska stort vattenkraftverk precis brevid, så nördar som vi är så stannde vi och tog lite bilder. På parkeringsplatsen vi valde fanns ett monument över något slags slag mot indianer i Long-Sault. Killen monumentet berättade om hade ca 50 pers mot ungefär 700 indianer. Monumentkillen förlorade alla man, medan indianerna förlorade 19. Lite som 300, men misslyckat.

Vidare mot Oka. Alla vattendrag på vägen var översvämmade. Ganska mycket vatten som flyttar sig när snön töar. Hanna ville ha kaffe på vägen, så vi stannade typ vid första skylt som sade "café". Det var en antikvitetsbutik med en skrämmande medelålders kvinna bakom spakarna. Lite som filmerna där folk bilar genom USA, stannar på nåt lokalt ställe brevid vägen och allt skiter sig. Vi flinade snett och nervöst, köpte kaffe och for vidare fort som attans jävlar. Crazy Cat Lady.

Sedan kom vi plötsligt in i reservatet. Fanns ingen skylt, utan det enda tecknet på detta var att vägrenen var pyntad med små skjul, husvagnar, nakkimuijakiosker och dylikt som blinkade och alla lovade sälja bättre tobak än grannen. Utgående från husen verkar områdets huvudsakliga inkomster komma från tobaksförsäljningen och den går inte så otroligt lysande. Lite sorligt.

Lunchade i själva staden Oka, brevid färjfästet och kyrkan. Böt chaufför och körde vidare. Klockan var relativt mycket i det här skedet så vi rullade tillbaka mot Montreal. Den här gången längsmed västbanken. Tänkte byta till en österled i Laval, ta broarna över floden och sedan ratta norrut längs väg 40. Skulle ha gått helt smidigt om jag inte hade missat typ alla avtag till väg 40, så vi körde tvärs över ön och ut via Longeuil på östra sidan om Montral, kollade runt lite och körde in i stan från öst istället. Det finns inget intressant i Laval eller Longeuil. Överhuvudtaget.

Chillade hos Hanna resten av kvällen.