Försenade flyg, ombokningar, borttappat bagage och 23 timmar på löpande fot

Nåjah, var ska man nu börja. Där jag slutade förra gången antagligen.

Taxin vi beställt kom helt lydigt hela vägen fram till dörren och chauffören gav hela hushållet mitt i natten när han ringde på dörren. Dörrklockan där låter ungefär som en mistlur. Konstaterade att det var dimma. Hoppade på tåget, som visade sig vara tåget alla pendlare tar till jobbet i amsterdamregionen. När vi checkat in lade vi märke till att flyget skulle bli försenat en halvtimme ungefär på grund av dimman. Ingen panik, vi har gott om spelrum i andra ändan. Blev lite mer försenade för att flyget i sig inte kom till Schiphol i tid, men inte omöjligt försenade. När vi väl kommit in på flyget bestämde jag mig för att ta en tupplur. Sov i en timme ungefär och konstaterade då jag vaknade att vi fortfarande satt på landningsbanan i Holland. Slutresultaten av hela denna rumba var att vi kom iväg från Schiphol 10-15 minuter efter att vi borde ha landat i Zürich. Dimma.

Steg av planet i Zürich med instruktioner att ta kontakt med markpersonalen. Sagt och gjort och vi fick reda på att vi blivit ombokade och skulle ta kontakt med Transfer Desken. Tydligen landade vi för sent för att bagaget skulle hinna förflyttas och mitt i allt skulle vi flyga till Paris för att komma över till Montreal. Fick en matbiljett på 10 CHF som plåster på såren och tips om att Air France vill att vi ska checka in skilt vid gaten ännu, även om vi fick biljetter från Transfer Desken. Klockan var i det här skedet lite över 12 och flyget till Paris avgick 1635. Fiilisen i topp. Inga problem här ännu. Vi hade också Världens Heligaste Pretty Fly for a Rabbi med på det här flyget. Hans hantlangare såg lite borttappad ut.

På Charles de Gaulle började det bli lite spänt. Vi landade brevid vad som såg ut som en samling containers en god bit på sidan om huvudterminalerna lite mindre än en timme före flyget till Montreal avgick. Vi skulle av någon outgrundlig anledning ta kontakt med Transfer Desken igen, vilket inte underlättar då man måste ta en buss för att komma till rätt terminal. Ja, så skulle baggaget checkas...igen...hos fransmännen. Man hade lite föraningar i det skedet. Klockan var, då vi boardade planet, 1900 och vi hade varit på löpande fot i ungefär 15 timmar. Planet hade lite flagande färg och något som på håll liknade en spricka under fönstren längs ena sidan. Flygfärden var lång och händelselös, om man bortser från att världens minsta mommo någonsin i historien försökte kommunicera på ryska utanför wc:n. Gick inte så lysande.

2035 lokal tid landade vi i Montreal. Tydligen ska man fylla i något slags Declaration Cards när man flyger in. Där frågas bland annat ifall man har med sig något slags mat till Kanada. Har inte varit här förr, så jag tog det säkra före det osäkra och kryssade i "jep", för jag hade en banan och ett par mandariner i väskan. Detta förorsakade en liten pratstund gällande min banan med tulltjänstemannen. Han fick reda på att den är köpt i en matbutik, är gul, färsk och inte speciell på något sätt och har skalet på sig. Påminn mig om att vara mer seriös när jag åker till USA :P

När vi skulle hämta våra kassar fick vi reda på att den otroliga franska förmågan att organisera saker hade sett till att kassarna var kvar på Charles de Gaulle. Vi är med andra ord för tillfället i Montreal efter att resan som skulle ta 15 timmar tog närmare 24, vi blivit ombokade ett par gånger och bagaget blivit borttappat. Vi har snart nått level cappen i "världsvan resenär" med Denna, så mycket har vi varit tvungna att fixa med idag.